Om 1,5 timmar åker jag till Hemsedal med ett gäng 18+are. Det ska bli härligt att komma bort. Men känns som alltid lite dubbelt. Just nu känner jag mig lite för spridd i mina arbetsuppgifter. Jag älskar allt jag får vara med att göra men ogillar starkt den där känslan, som ständigt förföljer mig, av att jag egentligen borde vara någon annanstans och göra det där som gör att jag hinner vara förberedd till mötet där. Det är svårt att jobba i kyrkan! Speciellt eftersom jag älskar mitt jobb. Och vill göra det bra. Och vill att alla andra också ska tycka att jag gör det bra.
Men nu ska jag som sagt iväg med några av de som är över 18. Det ska bli riktigt spännande. Jag hoppas på bra samtal om Gud och livet, många skratt och härlig skidåkning. De som är hemma får klara sig ändå. Och det vet jag ju egentligen om att de gör även om jag vill tro att jag är oumbärlig.
Kommentarer
Skicka en kommentar