Godmorgon världen

Den här morgonen är den sista, för den här gången, som jag vaknar och tittar ut över ett grått Göteborg. Åtminstone från den här synvinkeln. Jag befinner mig i Eriksberg där jag passar lägenhet åt min gudmor medan hon är ute och kryssar i Medelhavet. Jag har bott här sedan i tisdags, så idag är det nog dags att städa lite innan de kommer hem igen.

Världen är lite suddig. Det har förmodligen att göra med att jag var på kalas igår. Vi firade en moster och två kusiner. Roligare än så blir det nästan inte. Mina ögon uppskattar dock inte att bli fullt så makeade, så idag ser världen inte helt klar ut. Att det vänstra ögat dessutom lider av sviterna från det att jag var på Lek- och buslandet med mina småkusiner i fredags (minsta kusinen skulle bli en utmärkt pitcher, hon satte en bollhavsboll mitt i ögat på mig och de är bra mycket hårdare än vad man tror) gör inte synen bättre. Men det är värt det. Både att få fixa sig fin och gå på kalas och att få leka med småkusiner.

Ikväll ska jag flytta in i lägenheten som jag flyttade in i onsdags på riktigt. Jag bor i Sävedalen med två härliga tjejer och ska göra det december ut. Eftersom jag bott i Eriksberg vet jag ännu inte hur det är att bo hemma hos mig, men det kommer säkert att bli toppen. Från januari vet jag inte var jag bor igen, men det brukar alltid lösa sig på något sätt.

Mitt liv är lite så för stunden. Jag går och väntar på att det ska lösa sig, eller rättare sagt på åt vilket håll det ska ta vägen. Man skulle kunna säga att jag ser ett vägskäl, långt fram på vägen där jag går och när jag kommer dit kommer jag att vara tvungen att ta flera viktiga beslut. Jag är bara inte riktigt där än. Det är spännande att vara på väg. Fast än jag inte riktigt vet vart. Det ska bli kul att se vart vägen tar vägen. Världen står öppen.