Norrlandslängtan

Jag sitter och längtar lite bort. Norrut till min farmor och farfars hus. Till luften och lugnet. Det finns luft och lugn i Långared med och jag har det bättre än jag kanske någonsin har haft det. Men det finns en rastlöshet inom mig som drar. Jag vill springa barfota, fri på sandiga skogsvägar. Ju mer jag bor här desto mer inser jag hur mycket jag tycker om att vara här och hur det ändå inte är här jag ska vara för alltid. Huset jag bor i är fantastiskt, stort och väldigt praktiskt. Det saknar dock charm och historia. Rummen är för stora och fyrkantiga för mig. Jag vill kunna möblera med rutiga tyger i köket och luftiga lakan i sovrummet. Det passar inte alls här. Mitt hjärta längtar norrut.

 

 En andfamilj som simmar i Simmersjön förra sommaren.