Vilda djur åt en djurälskar
Alla som känner mig vet att jag är en riktigt djurälskare. Jag tänker dock att djuren inte kan veta detta, men ibland så undrar jag... När man bor i en storstad som grundades av romarna men som hade sin glanstid på 1600-talet och som mestadels består utav sten och asfalt borde chansen till att träffa vilda djur var minimal. Ändå har de en tendens att vilja visa sig för mig.
Mitt kanske största och i alla fall första möte med det vilda här i Italien var visserligen när jag var uppe i bergen för att titta på en gammal väggmålning för en teoretisk konstkurs tillsammans med min klasskamrat. Det var i december och i skogskanten på den vita snön bara 20 meter ifrån bilen stod en varg. Jag gav order om att stanna bilen och fäktade och viftade energiskt med armarna medan jag pekade ut min syn. Min klasskamrat ville först inte tro mig men bilen stannades och snart såg också hon vad jag tittade på. Vi satt hänförda och beundrade vargen medan den långsamt gav sig av in i skogen. Vid ett senare tillfälle gick vi på promenad vid en sjö och jag satte genast igång att spana på sjöfåglar. Min klasskamrat skrattade och menade på att det var bara när jag var med som hon såg några djur. Och visst är det märkligt!
Parco Valentino här är en helt vanlig stadspark. Den består av asfalterade vägar med lite gräsmattor emellan och ett och annat träd. Där finns en ankdamm och polisen har sina hästar där. Men där finns så mycket mer om man bara håller ögonen öppna. Det fullkomligt vimlar av ekorrar. Jag har också sett en och annan mus, råttor, änder, gråsparvar (eller är det pilfinkar?), kråkor, duvor (fast de finns precis överallt) och en del fåglar jag inte kan namnet på.
I höstas var jag i parken på promenad längs Po och stod och beundrade de som tränar rodd på floden. Plötsligt ropar de från båten åt mig: "Attenzione!" (=Se upp!). Jag vänder på huvudet och ser förvånat att mot mig kommer ett vildsvin lunkande. Det är dock väldigt koncentrerad på sin väg (undrar vart det var på väg någonstans?) och noterar mig inte alls utan fortsätter bara rakt fram. Det passerar mig med en meters mellanrum ungefär. Snacka om att jag blev paff!
Igår däremot fick jag se ett mycket märkligt djur som simmade i vattnet. Jag tror att det var en bisamråtta men eftersom detta är ett djur som jag aldrig träffat förut har jag egentligen ingen aning. I ett försök att slå bisamråtta på wikipedia fick jag fram att bisamråttan är en fiktiv figur av Tove Jansson. Jaha tänkte jag, så lite visste jag om det, nästa djur som jag inte vet vad det är kan jag ju kalla filifjonka eller hemul. Dock lyckades jag efter en ganska lång stunds klickande i olika underkategorier av mus få fram att det visst finns ett riktigt djur som heter bisamråtta men att det på wikipedia ligger under namnet bisam (vilket förövrigt markeras som felstavat här till skillnad från bisamråtta). Bisamråttan är för övrigt ingen råtta utan en underart av sork. Jag är lite osäker på om det verkligen var detta djur jag såg då mina två otroligt söta bekantskaper var av färgen beige och inte brun och hade betydligt ljusare svansar än vad jag hittat på bild. Dock stämmer storleken och resten av beskrivningen väldigt väl och den kallas även för småbäver vilket stämmer väldigt bra, eftersom jag tänkte detta djur som bäver, men insåg att det inte kunde vara det eftersom de saknade bäversvans och bävertänder. Fantastiskt söta var de i alla fall där de simmade och sedan satte sig på en gren, som låg i vattnet, för att kamma sin päls med sina tassar.
Idag såg jag inga fullt så söta djur i parken men en stor sköldpadda simmade i floden. I vattnet fanns också två ganska stora fiskar och en hel mängd spigg. Så nog finns det djur att tycka om i staden!
Mitt kanske största och i alla fall första möte med det vilda här i Italien var visserligen när jag var uppe i bergen för att titta på en gammal väggmålning för en teoretisk konstkurs tillsammans med min klasskamrat. Det var i december och i skogskanten på den vita snön bara 20 meter ifrån bilen stod en varg. Jag gav order om att stanna bilen och fäktade och viftade energiskt med armarna medan jag pekade ut min syn. Min klasskamrat ville först inte tro mig men bilen stannades och snart såg också hon vad jag tittade på. Vi satt hänförda och beundrade vargen medan den långsamt gav sig av in i skogen. Vid ett senare tillfälle gick vi på promenad vid en sjö och jag satte genast igång att spana på sjöfåglar. Min klasskamrat skrattade och menade på att det var bara när jag var med som hon såg några djur. Och visst är det märkligt!
Parco Valentino här är en helt vanlig stadspark. Den består av asfalterade vägar med lite gräsmattor emellan och ett och annat träd. Där finns en ankdamm och polisen har sina hästar där. Men där finns så mycket mer om man bara håller ögonen öppna. Det fullkomligt vimlar av ekorrar. Jag har också sett en och annan mus, råttor, änder, gråsparvar (eller är det pilfinkar?), kråkor, duvor (fast de finns precis överallt) och en del fåglar jag inte kan namnet på.
I höstas var jag i parken på promenad längs Po och stod och beundrade de som tränar rodd på floden. Plötsligt ropar de från båten åt mig: "Attenzione!" (=Se upp!). Jag vänder på huvudet och ser förvånat att mot mig kommer ett vildsvin lunkande. Det är dock väldigt koncentrerad på sin väg (undrar vart det var på väg någonstans?) och noterar mig inte alls utan fortsätter bara rakt fram. Det passerar mig med en meters mellanrum ungefär. Snacka om att jag blev paff!
Igår däremot fick jag se ett mycket märkligt djur som simmade i vattnet. Jag tror att det var en bisamråtta men eftersom detta är ett djur som jag aldrig träffat förut har jag egentligen ingen aning. I ett försök att slå bisamråtta på wikipedia fick jag fram att bisamråttan är en fiktiv figur av Tove Jansson. Jaha tänkte jag, så lite visste jag om det, nästa djur som jag inte vet vad det är kan jag ju kalla filifjonka eller hemul. Dock lyckades jag efter en ganska lång stunds klickande i olika underkategorier av mus få fram att det visst finns ett riktigt djur som heter bisamråtta men att det på wikipedia ligger under namnet bisam (vilket förövrigt markeras som felstavat här till skillnad från bisamråtta). Bisamråttan är för övrigt ingen råtta utan en underart av sork. Jag är lite osäker på om det verkligen var detta djur jag såg då mina två otroligt söta bekantskaper var av färgen beige och inte brun och hade betydligt ljusare svansar än vad jag hittat på bild. Dock stämmer storleken och resten av beskrivningen väldigt väl och den kallas även för småbäver vilket stämmer väldigt bra, eftersom jag tänkte detta djur som bäver, men insåg att det inte kunde vara det eftersom de saknade bäversvans och bävertänder. Fantastiskt söta var de i alla fall där de simmade och sedan satte sig på en gren, som låg i vattnet, för att kamma sin päls med sina tassar.
Idag såg jag inga fullt så söta djur i parken men en stor sköldpadda simmade i floden. I vattnet fanns också två ganska stora fiskar och en hel mängd spigg. Så nog finns det djur att tycka om i staden!
Kommentarer
Skicka en kommentar