Attholmen

Jag gick ned till sjön för att få vara och för att be en stund. Mest för att tacka för allt som är bra och alla fina människor. Och för att tanka lugnet från sjön.

En sten under ytan.

Mina fötter i solen ovanför vattnet.

Strandkanten där jag balanserade från sten till sten och doppade fötterna.

Vitsippor i kohagen bredvid sjön.