Tur att det inte är mig det hänger på...

Idag har jag spelat beachvolleyboll för första gången den här säsongen. Grabbarna har förstås varit igång länge. Jag spelade riktigt dåligt. Riktigt riktigt dåligt. Varje gång jag träffade bollen ville jag hoppa och studsa och säga "Såg ni??? Jag träffade!!!". Sen att bollen inte hamnade alls där den skulle efter jag träffat hör inte riktigt dit... En boll stod jag och tittade på och väntade på att ta emot och jag tittade och tittade och pang så landade bollen på mitt huvud. Ingen vidare bagger.  Då passade det mig bättre när jag fick sitta i en baden-baden-stol och titta på när de andra spelade.

Under kvällen hade vi konsert på Attholmen då In His Grace kom och sjöng. De var väldigt bra! Hör dem om du har möjlighet! Det blev lite rörigt då jag försökte spela beach med killarna, kolla igenom andakten för att känna att jag hade koll, höra med kören hur de tänkt kvällen mer i detalj och ordna mackor åt dem. Samtidigt. Så tycker jag att det är ofta. För att jag vill så mycket. Men det är jag också otroligt tacksam över. Att det finns så många människor runt omkring och så mycket att göra. Tur att det inte är mig det hänger på. Att det inte ska vara jag som är bra eller dålig. Tur att allt är i Guds hand. Det är då det blir bra. Riktigt riktigt bra.